Amy Diamond - ett fulladdat energiknippe

Energi. Det är den första tanken som dyker upp när jag kliver in genom dörrarna till hemtrevliga restaurang Pique Nique i centrala Jönköping. Mitt i rummet sitter Amy Diamond med en temugg i handen och ögonen glittrar när hon ler mot fotografens kameralins. Det må vara grått och trist utanför men härinne är stämningen varm och inbjudande. Jag vet ju att det är så; vissa människor har det där speciella som gör att ett helt rum fylls av energi och liv.
Här talar vi om 157 centimeter plusenergi!
 

Text Anna Nordlund
Foto Daniel Nilsson

Vi slår oss ner vid ett bord och Amy hugger in på en rejäl morotskaka.

– Det här stället är så mysigt. Jag gillar mixen av gamla saker, det gör det hemtrevligt och ombonat, säger hon och ser sig om.

Och efter att ha pratat en stund med henne förstår jag verkligen vad hon menar. Hon är hemkär, Amy. Familjen betyder allt och hon talar varmt om det kontrollerade kaos som uppstår när de fem syskon som fortfarande bor hemma ger syskonkärleken fritt spelrum. För Amy, som tillbringat mycket tid på resande fot sedan hon slog igenom som 12-åring, är det viktigt att ha en fast punkt att återvända till.

– Jag trivs jättebra med att bo hemma. Min yngsta syster är bara 11 månader så det känns bra att kunna hjälpa till. Jag beundrar min mamma – och alla andra mammor och pappor också för den delen – som lyckas få ihop allt med mattider, träningar, tvätt och handling.

De första 4,5 åren av hennes liv bodde familjen i England. När de återvände till Sverige hamnade de i Jönköping och där har de blivit kvar.
– Jönköping är en perfekt stad tycker jag, säger Amy. Den är både stor och liten och utvecklas hela tiden.
– Det märks att det är en studentstad, överallt möter man människor från andra länder och städer. Jag gillar också att staden har behållt så mycket av det gamla, det ger den karaktär och personlighet.

Jag passar på att fråga om hon har några speciella favoritställen. Svaret kommer snabbt och sponant:
– Mina gamla skolor! Jag åker ofta förbi dem och det känns så speciellt. Även om det inte är så länge sen jag gick i skolan är det ändå en annan tid i mitt liv. Mina småsyskon går på samma skolor som jag gjort och de berättar ofta historier därifrån. Jag känner ju igen lärarna och en del av barnen som har äldre syskon som gått på skolan samtidigt som jag.
– Skolåren är en viktig bas i livet 
och jag har trivts så bra där.

Ett annat ställe som ligger henne extra varmt om hjärtat är Kinnarps Arena. Hon började med konståkning redan som sexåring och har tillbringat många timmar i ishallen. Efter några års uppehåll har hon nu tagit upp konståkningen igen och tränar fyra gånger i veckan tillsammans med andra som slutat tävla men som vill hålla igång träningen.Vill man se henne i aktion på isen 
bör man hålla koll på tv-tablån framåt hösten. Amy är en av kommande säsongs barnvakter i barnprogrammet ”Kändisbarnvakten” i Barnkanalen.

Under de två dagar barnen spenderar med respektive kändis får de och tittarna lära känna stjärnan. Barnen röstar sedan fram vem av kändisarna de tycker är Sveriges bästa barnvakt. Avsnittet med Amy spelades in i 
Jönköping och en av de aktiviteter hon tog med barnen på under sitt uppdrag som barnvakt var just skridskoåkning. Hur det går för Amy vet hon inte än men det är svårt att tänka sig annat än att hon varit en utmärkt barnvakt!

 Hjärtat klappar för barn, speciellt för barn som inte har det så väl förspänt. Sedan flera år tillbaka är hon ambassadör för stiftelsen ”Min stora Dag” som hjälper svårt sjuka barn att förverkliga sina drömmar. Arbetet innebär till stor del att besöka svårt sjuka barn på sjukhus runt om i landet. Pyssel, fika och prat får barnen att glömma det svåra för en stund och Amy är tacksam för att ha fått möjligheten att hjälpa till.
– Organisationen är fantastisk. Ibland krävs det så lite för att göra livet lättare för en medmänniska och kan jag bidra på något sätt känns det självklart. Det svåra finns där, det går inte att blunda för, det viktigaste är att vi stöttar varandra och inte sticker huvudet i sanden när det blir svårt. Barnen är så spontana och öppna och det är härligt att få lära känna dem.

Amy Foto Beata Rydén

En alldeles speciell dag blev det för 
både Amy och nioåriga Tilde en juni-
dag i fjol. Prinsessan Madeleine är organisationens beskyddare och då Amy tilldelades två biljetter till prinsessans bröllop fick njursjuka Tilde en av de åtråvärda platserna. Amy, som aldrig 
tidigare varit på bröllop, ler med hela ansiktet när hon berättar om dagen.
– Tilde och jag trodde inte det var sant när vi blev placerade nästan längst fram i kyrkan. Vi satt perfekt och kände oss verkligen utvalda. Tilde älskar prinsessor och det här var verkligen en dröm som gick i uppfyllelse. Vi såg också lilla Estelle på nära håll i kyrkan och hela dagen var verkligen magisk.

Amy vill vara en bra förebild för unga. Inte så att hon medvetet jobbar på att vara på något speciellt sätt, utan helt enkelt genom att vara den hon är. Även om det kanske inte faller alla i smaken alla gånger. Hon är genuint positiv till sin läggning och har haft förmånen att växa upp i ett hem där alla har fått ta plats och utvecklas i sin egen riktning. När man får det kommer kraften inifrån, menar Amy. Utan att tycka om sig själv är det svårt att tycka om andra och hon vill se det ljusa i så mycket som möjligt av det som sker omkring henne. Hon är trygg i sina värderingar och vågar följa dem och sitt hjärta.
– Det är så lätt att haka upp sig för mycket på det som INTE är bra. Det får liksom ta överhanden. Det gäller ju att försöka se det positiva också, även om det är i det lilla. Alla drabbas ju av olika saker i livet, det är ofrånkomligt och en del har det svårare än man ens kan föreställa sig. Ta till exempel de sjuka barnen jag möter. Trots smärta och elände har de ofta en inre styrka som jag beundrar. De har lärt mig jättemycket om livet. Jag tror dessutom att man blir lyckligare av att hjälpa andra, att engagera sig och få göra nytta på ena eller andra sättet.

Vi kommer in på ämnet hållbarhet och jag frågar Amy hur hon ser på framtiden i ett större perspektiv.

– Det känns som om yngre människor blivit betydligt mer medvetna om att vi faktiskt måste vara rädda om jorden. Återbruk och second hand har blivit en självklar del av handeln och många av mina syskons vänner köper i princip alla sina kläder på second hand. De byter också kläder med varandra i sina kompisgäng, en jättebra idé tycker jag. När någon tröttnat på ett plagg får någon annan ta över det. På så sätt blir det nytt igen för någon annan.

– När jag var i Paris för ett tag sedan hittade jag fantastiska second hand­butiker där och passade på att köpa en hel del. Så är det med möbler och inredning också. Många av mina kompisar blandar gammalt och nytt och det gillar jag. Ett hem ska ha lite personlighet och äldre saker har en historia. Det känns! Slit och släng är inget för mig.

När man växer upp i en stor syskon­skara är det naturligt att kläder och saker vandrar vidare mellan syskonen och så är det också hos familjen Diamond.
– Ja, vi ärver friskt hemma hos oss. Jag har faktiskt kvar en hel del kläder från mina tonår eftersom jag inte vuxit mer sen dess. Mina tonårssystrar lånar kläder av mig och får kläder jag inte använder längre. När saker blivit färdig­använda hos oss brukar vi samla ihop det och åka till någon insamlingsorganisation med det, men det brukar som sagt ta en stund innan vi kommer till det stadiet!

Min yngsta syster börjar till exempel snart bli stor nog att gunga i samma gunga som jag hade när jag var liten. Vi har bilder på alla barnen i den gungan och den finns kvar och väntar på henne också.

Amy menar att det är viktigt att ge barn goda värderingar tidigt. Genom att diskutera hållbarhet hemma och genom att leva miljöekonomiskt själv blir det naturligt. Barn gör oftast som sina föräldrar och är man inte en god förebild kan man inte förvänta sig att barnen gör på annat sätt heller. Det kan röra små enkla saker, som att släcka lyset när man inte är i rummet, att stänga av tv:n när ingen tittar eller att sortera soporna rätt. Det behöver också vara en del i undervisningen i skolan, enligt Amy. Det man lärde sig om miljö och energi där sitter liksom i ryggmärgen.
– Ja, vi lärde oss till exempel att man ska stänga av vattnet medan man använder schampot i duschen, och det satte sig verkligen hos mig. Det är lätt att känna att miljöproblemen är så ogreppbara och stora att det inte spelar någon roll vad jag som enskild person gör. Men om alla tänker så, ja då blir det ju verkligen ohållbart, säger hon med eftertryck.

Lunchgästerna börjar trilla in på 
restaurangen där vi sitter och jag 
konstaterar att tiden rusat iväg. 
Amy tar några tuggor till av kakan innan hon reser sig och plockar bort efter sig. Så klart!

Jag konstaterar att det inte behövs något stort yttre för att rymma en stor person och lämnar lokalen med en varm känsla inombords. När jag kommer tillbaka till mitt skrivbord slår jag upp definitionen på energi.

This template supports the sidebar's widgets. Add one or use Full Width layout.