Bonden som skördar energi

Energin blir dyrare och klimatet är på väg att förändras. Att vara lantbrukare på 2010-talet kräver anpassning. +E träffade Mikael Wik, ekologisk mjölkbonde på Adelövs gård som byggt en egen fjärrvärmeanläggning och ett vindkraftverk.

Text Tobias Jansson
Foto Petter Almgren

– Vi värmer alla hus här på gården med värmepannan och så har vi byggt en stor kulvert med vatten fram till kyrkan. I framtiden skulle vi kunna värma hela byn.

Mikael Wik på Adelövs gård är entusiastisk över sin fjärrvärmeanläggning. Han tog över gården år 2000 av sin far och farbror. Basen i verksamheten är nu som då mjölkproduktion, men sedan några år intresserar sig Mikael också för hur han kan producera egen energi. Under ett år förbrukar gården 200 000 kWh el – en betydande utgiftspost som han nu håller på att göra sig av med.

Det luktar nyeldat från pannan när Mikael öppnar luckan som är stor som en halmbal. Pannan är egentligen gjord för att eldas med halm, men Mikael eldar med helved, hela stockar som han hämtar från den egna skogen. Om man inte avverkar mer än skogen växer till bidrar vedeldning inte till växthuseffekten, eftersom växande träd binder lika mycket koldioxid som frigörs när veden eldas.

– Pannan styrs av en dator som känner av syrenivån och blåser in luft. Det ger en mycket bra förbränningsgrad, det är uppåt 1000 grader där inne när den är igång. Många eldar med flis idag, men det är både kostnadskrävande och energikrävande att flisa sönder stockarna, så vi eldar dem som de är istället.

Det började för några år sedan när det var dags att byta ut den direktverkande elen i ett av boningshusen. Mikael inspirerades av ett säteri i trakten som byggt en fjärrvärmeanläggning i liten skala och ville göra samma sak. Han byggde pannan och installerade fjärrvärme till de tre husen på gården. Han visste också att kyrkan i Adelöv förbrukade 100 000 kWh el per år på uppvärmning. Det rimmade illa med deras miljöprofil och kort efter att Mikael byggt pannan år 2010 hakade kyrkan på. Idag säljer han värme till församlingshemmet och dagiset i byn – och värmeproduktion har blivit ett nytt ben i gårdens verksamhet.

Vid vårt besök har tjälen precis gått ur marken och det är lerigt överallt på gården. Det är vår i luften men landskapet är fortfarande brunt och luggslitet av den korta vintern. Mikael berättar om en reporter som var på besök för några dagar sedan och gick ner sig i leran. Sedan Mikael drog igång sina satsningar på egenproducerad energi har han haft flera besök av branchtidningar som skrivit om honom som ett inspirerande exempel.

Adelövs gård ligger på gammal industrimark som hyst verksamheter som dragit nytta av den leriga marken. Bredvid det nyinstallerade vindkraftverket står resterna av ett gammalt tegelbruk från 1700-talet. Flera av husen på gården har fortfarande gamla handslagna tegelpannor på taken. Här har också funnits en såg, en kvarn och en krukmakare.

Den lilla byn Adelöv, mitt emellan Gränna och Tranås, har ett femtiotal invånare. För några år sedan lade kommunen ner skolan för att spara pengar. Byborna gick då samman och köpte den och lyckades sedan få tillstånd för att starta en friskola för barn upp till årskurs sex.

– Skolan har miljö- och naturprofil. Barnen är alltid utomhus varje fredag, oavsett väder, och har undervisningen i naturen. Skolan ligger ju nära naturen så det blir automatiskt att man är mycket ute. Barnen besöker gården ibland, de är med när vi släpper ut korna på våren till exempel.

När skolan startade för tre år sedan var det 27 elever, idag är det nästan 60. Tack vare den unika profilen och ett gott rykte är det bland annat barn från Gränna som åker två mil ut till Adelöv varje dag. Och det som såg ut som en avfolkningsbygd för ett par år sedan präglas nu av att unga familjer flyttar in.

– Det byggs till och med nya hus, det är inte vanligt på en landsbygd som den här. Det hade aldrig hänt utan skolan.

Mikael drömmer om att dra fjärrvärme även till skolan i framtiden. Men hans stora projekt just nu handlar om att sparka igång det nyligen installerade vindkraftverket. Tack vare fjärrvärmeanläggningen har han lyckats spara 50 000 kWh per år i elförbrukning. De resterande 150 000 kWh som gården förbrukar räknar han med att vindkraftverket skall snurra ihop, så blir han självförsörjande på el.

– Nu återstår bara att dra ledningarna, sen är allt klart. Vindläget är inte optimalt men verket var tvunget att stå nära gården, annars skulle det kosta för mycket att ansluta det.

Mikael har via Länsstyrelsen fått företagsstöd inom landsbygdsprogrammet för att satsa på förnybar energi. För att få stödet för vindkraft krävs att huvuddelen av den el som produceras går till den egna verksamheten.

– Egentligen får man bara stöd till mindre vindsnurror, men jag måste ju ha något större här på gården. Så hittade jag det här verket på 250 kW som jag köpt begagnat av en bonde i Halland. Det är en åttondel så stort som de fullstora verken på 2 MW som byggs idag, och det blev godkänt.

Vad driver dig att genomföra energisatsningarna?
– Det är mycket ekonomi förstås. Men det är också ideologi, det känns väldigt bra att kunna vara självförsörjande, man blir mindre sårbar för yttre påverkan. Alternativet för mig är ju att köpa olja till exempel. Ju mer jag kan producera själv på gårdsnivå ju bättre är det.

Var kommer inspirationen från?
– Vi smålänningar har tittat en del på Skåne och Halland, där är det en hel del som gjort liknande grejer redan för tio år sedan. Danmark är också väldigt långt framme med allting, de har jättemycket vindkraft där och de rätta förutsättningarna. Jag får mycket information från lantbrukspress och mässor. Det är ju inte så många bönder kvar i Sverige, så man hör om sådant som händer i hela landet. Och många ringer mig och vill göra studiebesök. Någon måste börja för att andra ska våga.

Att vara lantbrukare på 2010-talet innebär nya utmaningar. Dels blir marginalerna mindre på grund av global konkurrens när det gäller exempelvis kött. Dels ritar klimatförändringarna om kartan och kräver åtgärder inför framtiden. I Jönköpings län kommer somrarna att bli längre, varmare och torrare, och vintrarna blir kortare och blötare. Samtidigt blir det vanligare med extrema väderhändelser som skyfall och översvämningar.

– Här kommer bli som söder om Köpenhamn inom 20-30 år, sägs det, med ett par riktigt varma veckor varje sommar. Den ökade nederbörden är ett bekymmer. Gården ligger rätt lågt och vi har varit med om flera gånger på senare år att det svämmat över. Sommaren 2007 steg vattnet en och en halv meter på två veckor och vi kunde inte få ut våra djur ens.

För att anpassa gården till de nya klimatförutsättningarna behöver vattendragen underhållas bättre, menar Mikael. Men de är i sin tur förbundna med hela sjösystem som det är svårt att påverka. Det varmare klimatet gör också att nya förutsättningar för odling skapas.

– Man kan odla en del andra grödor som vi måste importera idag, soja till foder till exempel, det kan man inte odla i Sverige. Man har provat lite i Skåne, men det kommer närmare ju varmare det blir.

Om han kan odla soja i framtiden skulle Mikael kunna ta ännu ett steg mot att göra gården självförsörjande. Å andra sidan är mjölk- och köttproduktion en del av klimatproblematiken, genom att djuren rapar och pruttar ut den starka växthusgasen metan.

– Många är ju kritiska till att göra mat av djur. Varför ska en ko äta spannmålet och omsätta det till mjölk och kött när vi själva kan äta det som det är? Men det handlar ju om hur vi vill leva också. Vi skulle kunna äta gräs och spannmål och jag tror att det kommer bli mer och mer så i framtiden eftersom vi inte kommer kunna försöja jordens befolkning annars. Men jag tror inte vår generation vill vara utan mjölk och kött.

Din verksamhet skiljer sig en hel del från hur det var när din far drev gården. Hur ser du på din roll som lantbrukare?
– Jag har ju blivit mindre bonde och mer företagare. Jag är väldigt jordnära, jag tycker det är roligt att bruka marken och använda skörden till djuren och få mjölk. Det är ju grundidén. Att sälja värme är ju helt nytt för en bonde, men det är ett väldigt bra komplement för en gård.

Trivs du i rollen som företagare?
– Det är väldigt roligt att kunna göra mycket grejer. Och jag har fått det på huvudet lite, detta med energi.

Idag (24 augusti) är sista dagen för att nominera till Klimatpriset 2015! 

This template supports the sidebar's widgets. Add one or use Full Width layout.