Rachel Mohlin har humor som drivkraft

Hej, jag är några minuter sen men hoppar in i taxin nu, är allt bra?” Jag väntar där vi stämt träff när mobilen ringer och jag slås över djupet och värmen i rösten. Visst är det bra. Det är mer än bra. Jag ska ju strax möta en av Sveriges roligaste kvinnor och, enligt många, landets skickligaste imitatör. Rachel Mohlin är yrvädret från Skärstad som klev rakt in i våra hjärtan med hjälp av humor, stor skådespelartalang och energi stor nog att värma upp landets alla frusna själar.

Text Anna Nordlund 
Foto: Karl-Oskar Bjurenstedt

Det visar sig att det blir svårt att få bra bilder på vår uppgjorda mötesplats och efter lite tankemöda hamnar vi istället på ett trevligt café en bit bort. Vi slår oss ner och Rachel vänder sin intensiva blick mot mig.

– Vad klantigt av mig att föreslå en mötesplats där det är svårt att fotografera. Förlåt! Och flåt att jag blev lite sen också, det är så mycket just nu och jag har sovit dåligt ett tag. Jag brukar verkligen inte vara sen, säger hon med uppriktig omtanke i rösten.

Hon ser fantastisk ut med sitt röda hår svallande över axlarna, svartklädd från topp till tå och med klar och intensiv blick bakom långa svepande ögonfransar. Rösten är mörk och stark, kroppsspråket livligt och intensiteten och glöden fyller det förmiddagströtta caféet. Om det här är en trött Rachel undrar jag hur hon är när hon är utsövd!

Just intensiteten och energin har alltid utmärkt henne, det framgår tydligt under samtalet. Som yngsta dottern av tre växte hon upp i det lilla samhället Skärstad, några mil nordost om Jönköping. De båda äldre systrarna var i mycket en förebild för Rachel och rösten blir extra varm när hon talar om Elin och Miriam.

– Vi var hetlevrade alla tre och rök ständigt ihop. Och då menar jag det verkligen bokstavligt talat. Mamma och pappa fick dra isär oss mer än en gång. Det var syskongnabb om högt och lågt, mest eller minst, rättvisefrågorna var ständigt på agendan. Samtidigt hade vi väldigt roligt tillsammans redan då. Det är bara ett år mellan mina systrar och jag kunde vara avundsjuk på att de var så täta vänner. Dessutom har de alltid varit mer ordningsamma och organiserade än vad jag någonsin varit. Jag minns känslan att komma in i Elins rum. Det var så mysigt. Prydligt bäddat med virkat överkast och allt på rätt plats, säger Rachel och visar samtidigt hur hon menar genom att flytta lite på kaffekoppen och skeden.

– Jag brukade smyga in i rummet och bara sitta där. Det var så rofyllt. Men Elin tröttande på att ha mig därinne och började låsa när hon inte var hemma, säger Rachel och brister ut i ett smittande skratt.

Hon använder hela kroppen när hon berättar. Händerna flyger genom håret, målar bilder i luften och landar emellanåt i bordshöjd för att peta loss några pärlsockerkorn från kanelbullen. På något märkligt vis lyckas hon med konststycket att vara hundra procent närvarande i vårt samtal och ändå ta in hela omgivningen. Själv vågar jag inte släppa blicken en sekund av rädsla att missa något i berättelsen, för det kräver sin lyssnare. Intellektet är lika snabbt som händerna och rätt vad det är har hon flyttat sig i tanken.rachel molin2

– Har du varit i Landsjön och badat någon gång? Och alla äppelodlingarna i Gisebo, herregud så vackra de är på våren när allt blommar. Vyerna runt Jönköping är verkligen speciella. Min pappa och min syster Miriam bor i trakten och jag slås av skönheten i landskapet runt Vättern varje gång vi hälsar på.

Rachel flyttar lite på kaffekoppen och är tyst några sekunder. I tanken är hon tillbaka i barndomsstaden och minnena är många. Hon tittar upp igen och ögonen glittrar.

– Jag brukade knycka syrrornas kläder, säger hon. Redan då gillade jag kläder och så broderade jag massor efter egna motiv. Faktum är att jag hade femma i syslöjd till mina systrars stora förtret. Jag var egentligen KASS på att sy och sticka men just broderandet blev min stora färdighet.

Så länge hon slapp följa mönster och anvisningar vill säga. Rachel har alltid haft svårt för att acceptera att saker ska vara på ett visst sätt. Att det liksom bara finns svart eller vitt. Just därför lagar hon aldrig mat efter recept och hon har till och med funderat på att sluta köra bil på grund av alla regler och förordningar.

– I trafiken måste man ju följa regler, så klart! Det är bara att hacka i sig och det är säkert karaktärsdanande för mig. Allt i livet kretsar ju inte kring mina önskningar, haha. Det är bara att följa anvisningarna som gäller för alla. Men får jag välja sitter jag gärna i passagerarsätet, eller åker buss.

Och i nästa ögonblick handlar samtalet om bussarnas linjenummer i Jönköpingstrakten. Hon åkte 121:an till och från skolan. Ibland tog hon fel och hoppade på 122:an och då fick pappa hämta henne i Gränna! Än idag kan hon ta en extra omväg med bussen bara för att det är så skönt att sitta där. Tanken får flyga fritt och det finns inga måsten.

Rachel vill ständigt utvecklas och älskar tillfredsställelsen det ger att ha klarat av något nytt. Hon vågar ta plats och hon vågar vara rolig. Genom att tvinga sig själv att flytta gränserna och ge sig ut på osäker mark blir hon trygg och harmonisk. Hon utstrålar säkerhet både på och utanför scenen och vet man inte om det är det svårt att tro att hon faktiskt lider av scenskräck.

– Ja, oh ja, jag har värsta ångesten innan jag går på scenen och jag ogillar starkt att tala inför grupp. Det är så dubbelt det där, jag kan vara på gränsen till hämmad i sociala sammanhang och som barn var jag fruktansvärt blyg. Samtidigt älskar jag kicken det ger att övervinna skräcken och har alltid velat utmana det trygga och stereotypa.

– Min uppväxt i Jönköping har format mig till att bli den jag är idag och jag är tacksam över att ha haft den tiden. Mina tre år på Sandagymnasiet i Huskvarna betydde mycket för mig. Jag fick nya kompisar och blev intresserad av politik.

– Jag hade en fantastisk lärare i svenska, Per-Olof Olsson. Han fick mig att börja skriva och aldrig sluta och öppnade en skattkammare av spännande litteratur för mig.

– En annan lärare som betytt otroligt mycket för mig är min bildlärare Birgitta Thor. Vilken människa! Jag blir fortfarande varm när jag
tänker på henne, säger Rachel.

– Dessutom träffade jag Anna Nilsson-Moilanen från Barnarp, som än idag är min allra bästa vän. I henne fann jag allt det jag saknat och hon visade mig att allt var möjligt. Hon bor i Uppsala nu och vi hörs av i stort sett varje dag.

Planen var att bli bildkonstnär. Intresset för konst har alltid varit stort och 1992 ordnade Rachel en egen utställning på Kulturhuset i Jönköping. Med ungdomlig självsäkerhet sökte hon in till Konstfack och blev mer eller mindre chockad när hon inte kom in. Istället blev det en praktikplats på Jönköpings Länsteater. Det var både urtrist (kopierade oändliga mängder manus) och helt fantastiskt (alla pjäser och alla spännande människor!) på samma gång. Hon visste inte alls hur livet på en teater fungerade och blev fascinerad skådespelarnas arbete. Precis så mitt i händelserna ville hon också vara och kunna använda sig själv på ett så utlämnande sätt. Tänk att kunna försörja sig på detta sätt!

– Ja, så det blev Skara skolscen och sen vidare till Stockholm, säger Rachel och ler åter mot fotografens kamera.

– Sen kastade jag mig ut i yrkeslivet med att göra 700 avsnitt av såpoperan
”Vänner och Fiender”, vilket blev en oerhört lärorik period i mitt liv.

Idag är hon ett välkänt ansikte för de flesta i Sverige. Den mörka rösten är kanske hennes viktigaste arbetsredskap, trots att det inte är så ofta publiken hör den som naturen tänkt sig. Det har till och med sagts om Rachel att hon gör kändisars röster bättre än de själva gör. Hon har belönats med Parnevikstipendiet för sina imitationer och raden av ”figurer” växer ständigt.

Samtalet går över i prat om miljö och hållbarhet, ämnen som ligger Rachel varmt om hjärtat.

– Det finns många enkla saker vi alla kan bidra med för ett mer hållbart samhälle. Idag finns det också massor med bra ekologiska och miljövänliga alternativ i affärerna och de är oftast inte alls dyrare än andra varianter. Det har blivit mycket lättare att vara medveten konsument under senare år och som jag ser det kan ingen producent bortse från hållbarhetsperspektivet, vi konsumenter kräver helt enkelt det, säger hon med eftertryck.

Hon lägger armbågarna på bordet och blicken försvinner långt bort i tanken.

– Tänk, när vi fick vårt första barn trodde vi att vi behövde skaffa så mycket nya saker. Du vet nytt – allt skulle vara nytt! Barnstolar, babygym, skötbord, vagnar, larm, leksaker, you name it!

– Men egentligen behöver man inte skaffa mycket alls, det förstod vi när vi höll på att drunkna i ett hav av saker! Dessutom kan man köpa second hand, det finns hur mycket bra sajter som helst. Mycket behöver man ju bara under kort tid och sen är det bra att lämna vidare. Vill man lära sig mer om miljöfrågor tycker jag att Naturskyddsföreningen har en bra sajt. Där finns mycket information och de kan guida dig vidare om du vill veta mer. Dessutom är de snabba på att ge svar om man har frågor.

Rachel älskar second hand. Känslan av att strosa runt i butikerna och känna på prylarna är speciell. Varje sak har sin historia och enligt henne går det inte att jämföra med det som är nyproducerat. Allt som oftast får ett plagg eller en vacker detalj följa med hem. Med gott miljösamvete på köpet.

– Jag hoppas vi alla gör vad vi kan. För vi kan ju helt enkelt inte låta allt gå åt pipsvängen, eller hur, säger hon.

Det är tur att det finns människor som Rachel. Energigivande inspiratörer som håller gnistan vid liv. För hon är verkligen ett sprakande energiknippe. Trots att hon längtar efter att få sova och är trött och lite sliten lyckas hon fylla hela lokalen med positiv energi. Hon berömmer fotografens arbete och fyrar av ett leende mot gästerna bredvid oss. Tittar servitören i ögonen och riktar hela sin uppmärksamhet mot mig under vårt samtal. Närvaro, i allt. Och ändå ständigt på väg mot nya utmaningar och äventyr.

En fras av Björn Ranelid dyker upp i huvudet när vi lämnar lokalen. ”Kärleken lutar… en aning som gammeldags skrivstil… ett mirakel”. Precis som Rachel. Aldrig bakåt, alltid framåt och driven av kärleken till livet. Ett MiRachel helt enkelt!

This template supports the sidebar's widgets. Add one or use Full Width layout.